Juldagen

På juldagen den 25 december firas historiskt Jesu födelse. Juldagen har starka rötter i kristendomen och det är fortfarande vanligt med gudstjänst i ottan på juldagen. På vissa kyrkor firas det också med en mässa vid midnatt natten mellan julafton och juldagen. 

De känslor man enligt tradition försökt föra fram på juldagen har handlat om lugn, ro och vila. Det har varit den allra heligaste av juldagarna och en dag då lek samt umgänge utanför den nära kretsen gärna fick undvikas. 

Nu för tiden ser vi dock ofta att juldagen förknippas med vänner som träffas och i många fall firar. För exempelvis studenter som har flyttat hemifrån brukar man ha en hemvändarkväll på juldagen, då man träffas och firar tillsammans. Det här är ett tillfälle för många att träffa bekanta och vänner som man tappat kontakten med för att se hur dem har det. 

På juldagen brukar det fortfarande finnas kvar julmat att förtära. Julskinka, Janssons frestelse, prinskorv, gravad lax, rödbetssallad med mera. 

 

Annandag jul

Annandag jul infaller den 26 december, dagen efter juldagen. Det här är den sista helgdagen i julhelgen. Annandag jul firas efter Sankt Stefanus, som anses vara den första kristna martyren, eller sk. “Protomartyren”. I svensk benämning går Stefanus som Staffan. Staffan var tjänstgörande diakon och ansvarade för matutdelning och andra praktiska sysslor. Enligt historien stenades Sankt Stefanus till döds för att han hade berättat för sin mästare och kung Herodes om en vision där han såg tecken på Jesu födelse. Stefanus fick sin vision när han vattnade kungens hästar, varpå han kom att ses som hästarnas skyddshelgon. Det finns flertalet Staffansvisor och “Staffan var en stalledräng” som historiskt hör ihop med annandag jul sjungs nu oftast på Lucia. I modern historia har firandet av annandag jul i större utsträckning inte haft i medveten åtanke Sankt Stefanus historia.